För antagning till forskarstudier krävs en grundläggande behörighet, men lärosätena kan också ställa egna särskilda behörighetskrav för utbildningen.

För att antas på forskarnivå krävs att du har grundläggande behörighet och den särskilda behörighet som högskolan kan ha föreskrivit, samt att du bedöms ha förmåga att tillgodogöra dig utbildningen.

Ansökan till utbildning på forskarnivå skiljer sig åt mellan lärosätena. Den ska ofta göras på speciella blanketter. Institutionssekreteraren eller annan ansvarig person för forskarutbildningen kan ge besked om detta.

Allmän behörighet

Grundläggande behörighet till utbildning på forskarnivå innebär

1) en avlagd examen på avancerad nivå
2) minst 240 avklarade högskolepoäng, varav minst 60 på avancerad nivå, eller
3) i huvudsak motsvarande kunskaper förvärvade på något annat sätt, inom eller utom landet.

Särskild behörighet

Utöver den grundläggande behörigheten kan varje lärosäte ställa egna krav på särskild behörighet. Dessa krav skiljer sig stort mellan ämnen och lärosäten. Kraven ska vara nödvändiga för att studenten ska kunna tillgodogöra sig utbildningen. Det kan gälla kunskaper från högskoleutbildning eller motsvarande, särskild yrkeserfarenhet, språkkunskaper eller andra villkor.

Information om krav på särskild behörighet ska finnas i den allmänna studieplanen för respektive ämne. Kontakta institutionen där du vill forska om du vill veta mer om särskild behörighet och andra antagningskrav.

Antagning

De flesta doktorander fortsätter till utbildning på forskarnivå på det lärosäte där de har avlagt grundexamen. Ofta väcks tanken av en lärare som uppmuntrar studenten att fortsätta sin akademiska karriär och som kanske till och med kan ordna finansiering inom ett forskningsprojekt.

Om du söker till forskarutbildning på eget initiativ är det bra att ta kontakt med tänkbara handledare, forskare och doktorander vid institutionen du är intresserad av, för att diskutera dina planer innan du lämnar in en formell ansökan. Då kan du bilda dig en uppfattning om hur utbildningen bedrivs, vilka tänkbara projekt som finns, studiefinansiering och framtidsutsikter.

Det är inte säkert att den institution du vill söka dig till har handledare med expertis inom den ämnesinriktning som du är intresserad av. Därför kan det vara värt att undersöka utbudet vid andra institutioner och lärosäten – även utomlands.

Licentiatstudier

Sedan 2002 är det möjligt att anta sökande som efter två års forskarstudier avser att avlägga licentiatexamen på forskarnivå. Tanken med licentiatexamina är främst att öka möjligheten för yrkesverksamma personer att vidareutbilda sig.

Det finns inget som hindrar en person som blivit antagen till studier som avslutas med en licentiatexamen att därefter söka till fortsatt utbildning. Vid en eventuell antagning räknas tiden för licentiatstudierna av och anställning kan erbjudas för resterande tid.

Finansieringskrav

Till ansökan ska normalt en studiefinansieringsplan bifogas. Vid antagningen bedömer lärosätet om den sökande har en säkrad studiefinansiering för hela utbildningstiden.

Det finns två huvudalternativ när det gäller finansiering. Det absolut vanligaste är att studenten får en doktorandanställning eller går på utbildningsbidrag. Sedan finns det alternativa finansieringsformer, till exempel stipendium, studiemedel eller betald tjänstledighet från annan anställning. Doktorander med den typen av finansiering kallas ofta deltidsdoktorander, eftersom det är vanligt att dessa studenter studerar på deltid, det vill säga minst på halvtid.

Studenter med annan finansiering får enbart antas om lärosätet bedömer att finansieringen kan säkras under hela utbildningstiden och att studenten kan ägna så stor del av sin tid åt forskarstudierna att dessa kan slutföras inom fyra år (licentiatexamen) eller åtta år (doktorsexamen).

Utlysning av doktorandtjänster

När en anställning som doktorand – som helt eller delvis finansieras med lärosätets egna medel – blir ledig säger reglerna att tjänsten måste annonseras eller utlysas på annat sätt, så att den som är intresserad kan söka tjänsten inom utsatt tid. Många lärosäten annonserar även externt finansierade anställningar.

Syftet med regeln är att lärosätenas egna studenter inte ska få förtur. Undantag från denna huvudregel kan göras bland annat om en doktorand ska genomgå utbildningen inom ramen för en anställning hos en extern arbetsgivare.

Urvalsgrunder

Om det finns fler behöriga sökande än antalet doktorandplatser görs ett urval som baseras på en bedömning av de sökandes förmåga att tillgodogöra sig utbildning på forskarnivå. En sökande som kan tillgodoräkna sig tidigare utbildning eller yrkeserfarenhet ges inget företräde i urvalet.

Vilka bedömningsgrunder som används vid urvalet ska preciseras i den allmänna studieplanen för ämnet. Högskolan bestämmer vilka bedömningsgrunder som ska tillämpas vid en sådan prövning. I praktiken innebär det att de sökande bedöms utifrån tidigare studieprestationer, som till exempel kandidatuppsatser och examensarbeten. En sådan rangordning underlättas om antagningen sker vid ett bestämt datum och inte successivt i samband med att institutionen får tillgängliga resurser.

Ansökningstider

Allt fler institutioner inför fasta ansökningstider för utbildningar på forskarnivå, men många institutioner antar fortfarande doktorander successivt under terminerna – när det finns tillräcklig extern finansiering, handledarkapacitet, lediga doktorandtjänster eller när ansökningar kommer in från studenter med annan studiefinansiering.

Sidan uppdaterades 2016-12-13