Högskolor som saknar rätt att examinera doktorander kan ändå stå för resurser för forskarstuderande som är antagna till forskarutbildning vid ett annat lärosäte. Men arrangemanget kan innebära otydligheter för doktoranden och blir allt ovanligare.

Arrangemanget förekommer vid högskolor som har ett brett utbud men saknar antagnings- och examensrättigheter för forskarutbildningar. För att ändå kunna erbjuda studenter en möjlighet att forska och verka lokalt samarbetar högskolan med ett lärosäte som har rätt att bedriva forskarutbildning inom ämnet i fråga.

Universitetet eller högskolan som har examensrätten i ämnet sköter antagning och examination och har huvudansvaret för doktoranden när det gäller finansiering, handledning, studieplanering och examination. Högskolan där doktoranden är verksam kan stå för ytterligare handledarresurser och finansiering. Lokala regler gör att uppläggen kan variera.

Ansvarsfördelningen mellan lärosätena är ofta otydlig, vilket gör att doktoranderna kan hamna mellan stolarna och att deras rättssäkerhet blir lidande. Därför är det viktigt att det finns tydliga avtal mellan lärosätena. Arrangemanget kräver också att den individuella studieplanen fastställs och följs upp av det antagande universitetet.

År 2014 fanns det totalt 420 doktorander som i huvudsak var verksamma vid en annan högskola än det lärosäte de var antagna vid. Men andelen sjunker stadigt. Det beror bland annat på att högskolorna sedan 2010 kan ansöka hos Universitetskanslersämbetet om områden som de vill bedriva forskarutbildning inom, och därmed får rätt att själva ansvara fullt ut för hela forskarutbildningen.

Sidan uppdaterades 2016-02-12