Jitka Lindén har tittat närmare den mycket speciella relationen mellan handledare och doktorand. Enligt henne är doktoranden inte alltid den svagare parten.

Jitka Lindén är professor i psykologi vid Lunds universitet. Hon har länge intresserat sig för relationen handledare–doktorand, framför allt ur handledarens perspektiv. Redan 1987 höll hon den första kursen i forskarhandledning, på uppdrag av Chalmers i Göteborg.

– På den tiden fanns det absolut ingenting skrivet om det här. Det var ett rent pionjärarbete.

En speciell relation

Hon hämtar inspiration från den forskning om handledning som gjorts inom professionsutbildningar som psykoterapi och socialt arbete. Med modeller därifrån sätter hon in relationen handledare–doktorand i en större kontext – organisatoriskt, socialt. Och det är en mycket speciell relation, på flera sätt.

– Det är två vuxna personer där den ena tack vare sin doktorandposition hamnar i ett beroendeförhållande. Handledningens syfte är speciellt – att stödja doktorandens utveckling till en självständig person och yrkesutövare. Det handlar inte att bara om att lära sig ett hantverk, utan det är också i hög grad en identitets­utveckling. Slutligen är det en väldigt lång process, det hinner hända mycket i en människas liv på fyra–fem år.

Traditionellt ses doktoranden som den beroende parten, men Jitka Lindén säger att det numera är ganska vanligt med omvända styrkeförhållanden. Medan många handledare går på osäkra korta kontrakt har en doktorand som sköter sig en garanterad fyraårig anställning. Och handledarna känner sig ofta beroende av sina doktorander för att kunna slutföra sina projekt och därmed trygga finansieringen.

– Handledaren kanske äntligen har säkrat anslag från något forskningsråd och lovat att leverera resultat inom en viss tid. Om doktoranden hoppar av då så blir det panik!

Ta upp problem i tid

I sina seminarier ger hon stort utrymme åt konkreta berättelser och praktiska tips om hur handledaren och doktoranden kan bygga upp en fungerande arbetsrelation. Har en professor sagt ja till att vara handledare så är det en syssla som bör prioriteras, och handledaren måste få stöd från institutionen, betonar hon. Men hon har också några råd till doktoranderna.

– Det är viktigt att du är proaktiv och planerar hur du ska ta dig igenom de närmaste fyra åren, bestämmer vad du vill uppnå, undersöker förutsättningar och klargör förväntningar. Du behöver inte älska din handledare, men ni måste utveckla en arbetsallians inom ramen för den professionella relationen.

– Ett annat råd är att ta upp problem i tid. Många doktorander går alltför länge med en magkänsla att relationen inte fungerar utan att säga något. Man måste prata om handledning!

Ledningarna bär ansvaret

Av de tusentals handledare som Jitka Lindén mött betraktar hon bara några få procent som rent olämpliga. Hon tycker att det vilar ett tungt ansvar på lärosätena som inte vågar ta itu med dem.

– Tyvärr har vi i dag alldeles för svaga ledningar, det gäller hela vägen från rektor ner till prefekt. Det är de som borde hantera dessa personer, sätta ramar och, som en sista utväg, frånta dem handledaransvar – det har man formell makt att göra.

Sidan uppdaterades 2015-08-21