År 2010 infördes en examen i konstnärlig forskning. Men hur skiljer den sig från en generell doktorsexamen? Vi frågade Ingrid Elam vid Göteborgs universitet.

– Konstnärlig forskning tar sin utgångspunkt i den konstnärliga processen och arbetar med konstnärliga metoder, men precis som all annan forskning ställer den frågor, formulerar problem och redovisar resultat som kan granskas, godkännas eller underkännas, och som oftast presenteras i såväl gestaltande som reflekterande form. Det innebär att den konstnärliga artefakten, konstverket, är en del av resultatet!

Det säger Ingrid Elam, dekan vid Konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet. Där har konstnärlig forskarutbildning bedrivits ända sedan millennieskiftet, inom ramen för generell doktorsexamen. Sedan 2010 har Göteborgs och Lunds universitet samt högskolan i Borås även examensrätt i konstnärlig forskning.

Filsofie doktorsexamen kan försvinna

De flesta som antagits sedan den nya konstnärliga doktorsexamen infördes har valt att följa den studieplanen. Där har det gestaltande inslaget en något större tyngd än i den generella studieplanen, men Ingrid Elam erkänner att hon själv har svårt att se vad som i praktiken skiljer en vanlig filosofie doktorsexamen i konst från en konstnärlig doktorsexamen.

Hon berättar om två doktorander som antogs till filosofie doktorsexamen, men valde att byta till konstnärlig examen bara några veckor före disputationen.

– I deras fall tror jag inte att de hade tänkt sig en universitetskarriär. De är aktiva musiker, för dem är konstfältet viktigare än universitetet och då blir också en konstnärlig examen mer relevant för dem.

Frågan är då om båda examensformerna behövs. Ingrid Elam tror att det handlar om en övergångsperiod.

– Jag tycker inte det är självklart att vi ska ha två examina. Inom konstnärlig forskning kommer nog filosofie doktorsexamen att försvinna, medan den konstnärliga doktorsexamen kommer att bli det naturliga valet oavsett vilken karriär man föreställer sig.

Forskningsmiljöer saknas

Det konstnärliga forskningsfältet är ungt, spretigt och spännande. Det lockar många sökande, och det finns en nyfikenhet hos andra fakulteter och lärosäten inför utvecklingen. Men det finns även problem. Enligt Ingrid Elam har man inte haft råd att bygga upp ordentliga forskningsmiljöer.

– Av vår totala budget är bara ungefär 15 procent forskningsmedel. Vi har satsat allt på doktorander och nästan ingenting på senior forskning. Det är väldigt viktigt att vi börjar fundera på vad som ska hända med alla dessa doktorer. Är vi inom de konstnärliga högskolorna intresserade av att bygga forskningsmiljöer så måste vi också ta vara på dem som har forskningserfarenhet.

I Sverige har det hittills producerats ett 50-tal konstnärliga avhandlingar. Ingrid Elam tror att det börjar bli dags att titta i backspegeln och utvärdera utvecklingen inom fältet.

– Vad har vi gjort? Vad kan vi visa upp? På vilket sätt har vi bidragit till kunskapstillväxt? Vad vet vi nu som vi inte visste innan den här examen fanns? Det är inte helt lätt att säga, men någon gång måste man börja ställa den frågan.

Sidan uppdaterades 2015-08-21