– Många doktorander som kommer direkt från grundutbildningen kopplar inte att de har fått en anställning och således borde vara med i ett fackförbund.

Det säger Jeanette Lindberg, doktorand vid Göteborgs universitet och ordförande i SDF, som organiserar omkring 3 500 doktorander. SDF är doktorandsektionen under Sveriges universitetslärarförbund, SULF.

Trots att situationen för doktorander förbättrats de senaste åren så är det enligt Jeanette Lindberg skillnader i villkoren – mellan lärosätena, beroende på varifrån doktoranderna kommer och hur de finansierar sin forskning.

Anställning ger trygghet

De som har en doktorandanställning får lön, betalar skatt och omfattas av de sociala trygghetssystemen. De som går på stipendier, vilket är vanligare bland utländska doktorander, har en mera utsatt situation. De ligger oftast kraftigt under de anställda doktoranderna i ersättning, kan inte kvalificera sig för a-kassa och får ingen betald semester eller sjukersättning.

SDF vill att alla doktorander i första hand ska ha en anställning. För dem som trots allt antas enbart på stipendier bör lärosätena komplettera med en lön så att stipendiaterna når upp till samma ersättningsnivå som de anställda doktoranderna. Så sker redan på exempelvis Chalmers i Göteborg, och Jeanette Lindberg tycker inte det är svårt att motivera.

– Vi doktorander har lång utbildning och gör ett kvalificerat arbete. En väldigt stor andel av universitetens forskning bedrivs av doktorander. Och doktorandlönerna är ändå inte jämförbara med vad vi skulle få ute på den övriga arbetsmarknaden.

Utländska doktorander utsatta

Under 2014 fokuserar SDF på de utländska doktorandernas situation. De har ofta en svagare finansiering, kan inte språket och har dålig kännedom om lagar och rättigheter. Många blir utnyttjade av institutionerna och vågar sällan ifrågasätta av rädsla för att inte kunna slutföra sin forskning och tvingas åka hem.

Efter många års kampanjande från facken och kårerna har riksdagen äntligen beslutat att lätta på reglerna för flytt till och från Sverige, vilket gör det enklare för utländska doktorander att stanna kvar och jobba efter examen.

– Det är ett steg i rätt riktning. Just det här att de kan kvalificera sig för permanent uppehållstillstånd är en jätteviktig sak, säger Jeanette Lindberg.

Facket och studentkåren samarbetar

Ett vanligt problem för alla doktorander är relationen med handledaren. Doktoranderna kan exempelvis hamna i en beroendesituation eller få bristfälligt stöd. I sådana fall kan lokala fackavdelningar rycka in – eller kåren, som har en starkare ställning på vissa orter. Enligt Jeanette Lindberg finns ingen prestige mellan organisationerna, utan man samarbetar för doktorandernas bästa.

Vilket är då hennes främsta råd till blivande doktorander?

– Anslut dig och ta reda på dina rättigheter! Många har stenkoll på sina forskningsprojekt men väldigt dåliga kunskaper om fördelarna med att vara organiserad från början. Ofta är det först när det uppstår problem som de går med.

Sidan uppdaterades 2015-08-21