Kursen syftar till att placera den vikingatida diasporan i ett bredare globalt sammanhang samt utforska kopplingar mellan olika regioner. Vikingadiasporan har traditionellt sett studerats ur ett skandinaviskt perspektiv med fokus på rörlighet och aktiviteter i form av handel och våldsyttringar. Geografiskt kan vikingarnas aktiviteter kopplas till samiska områden i norr, kontinentens och den brittiska övärldens kristna riken och till den glest befolkade nordatlantiska regionen.

Folkgrupper från södra och östra östersjöområdet, Bysans, medelhavsområdet och kalifatet rörde sig i det skandinaviska området vilket medförde kulturella influenser. Den vikingatida världen hade även förbindelser med de väletablerade handelsvägarna längs Sidenvägen, Röda havet och Indiska Oceanen. Under den senare delen av vikingatiden hade man även direkt tillgång till varor och naturresurser från Grönland och Nordamerika. De interaktioner som ägde rum i detta vidsträckta nätverk påverkade både regionerna som ingick och det vikingatida samhället i Skandinavien.