Det var polis hon ville bli, men det fick hon ge upp. Annars är hon ändå kaxig. Och det kanske behövs. Det går ju bra att plugga trots funktionsnedsättningen.

Sofie är 28 år, döv och läser religionsvetenskap på Göteborgs Universitet (GU). Tidigare i livet har hon gått på specialskola för döva och hörselskadade. På grundskolan gick hon i Härnösand och på gymnasiet i Örebro. På sådana skolor kan naturligtvis alla lärare teckenspråk, T-slingor är installerade och förståelsen total för vad handikappet innebär.

Nervöst med högskolestudier

- Jag bävade lite inför att börja på universitetet för jag visste att tempot och studiesituationen skulle vara annorlunda. Men jag har valt att inte begränsa mig i min hörselnedsättning. Jag har fått en bra start och haft en bra kontakt med universitetet. Det har underlättat mina studier enormt att jag fått teckenspråkstolk på föreläsningar och seminarier, berättar Sofie.

Sofie visste redan innan hon började att hon hade rätt till teckenspråkstolk och att det fanns möjlighet att söka hjälp på olika sätt för att underlätta undervisningen. Det är bra allting, men Sofie kan ändå snabbt räkna upp ett antal vardagsproblem:

  • Mina tolkar får ofta inget material i förväg inför föreläsningarna, vilket gör översättningen besvärlig.
  • Sena eller uteblivna tolkar ställer till det. Kursarna brukar fråga var mina öron tagit vägen.
  • Engelsk kurslitteratur är svår eftersom engelska är mitt tredje språk.
  • Det är inte alltid jag kan få anteckningshjälp, trots att mina kamrater kan tjäna lite på det. Ska jag själv anteckna så ser jag ju inte vad teckenspråkstolkarna säger. Antecknar jag och tittar på dem, så ser jag ju inte vad jag skriver.
  • Lärare som vänder sig mot tavlan när de talar är det värsta som finns! Jag ser ju ingenting av vad de säger!

Måste ta plats för att det ska fungera

Sofie berättar att hon blivit bättre på att ta plats och ta för sig på senare år. I början var det jobbigt och hon tyckte det var lite pinsamt att vara den enda döva bland ett fyrtiotal elever och att synas så mycket.

- Folk som jag känner väl har det hänt att jag bett ansa skägg och mustasch som försvårar det rejält för mig. Att lyssna och tolka är oerhört tröttande. Jag har ju inte en hörselmuskel som kan dra ihop sig och sålla bort irrelevanta ljud, berättar Sofie.

Ibland blir det för mycket ljud vilket gör att hon får huvudvärk och måste stänga av hörapparaten för att det ska bli helt tyst.

- Med min hörapparat kan jag, i lugn miljö, ganska enkelt förstå ett normalt samtal, men 80 procent av min förståelse kommer av att jag läser av läpparna, säger hon.

Våga fråga

Vad Sofie efterfrågar är kunskapen om hur man bemöter personer med olika typer av funktionsnedsättningar. Ibland kommer det fram folk som ställer frågor och är nyfikna och det tycker Sofie bara är bra.

- Ibland tror folk att jag är lite högfärdig, eller uppblåst när de försöker prata med mig och jag bara går förbi, eller inte svarar. De behöver ju bara knacka mig lite lätt på axeln eller vinka, så att vi får ögonkontakt. Sen kan vi prata, säger hon.

När vi pratar om Sofies framtida arbetsliv verkar hon inte särskilt bekymrad.

- Arbetsgivaren får tänka på lite anpassade hjälpmedel som bildtelefon, visuella och kännbara larm och hjälpmedel. Sen behöver jag ju ett trevligt bemötande, en sexsiffrig lön varje månad, tjänstebil och hela paketet, säger Sofie.

Efter intervjun, meddelar Sofie att hon drar till Sydamerika några veckor, så vi får snällt vänta tills hon kommer hem med en snygg solbränna innan vi tar en bild.

Sidan uppdaterades 2015-04-20