Michal Jono Stankov hoppade av skolan i nian, tog olika ströjobb och gifte sig när han var 20. Året efter fick han en son.

Michal hoppade av skolan i nian, tog olika ströjobb och gifte sig när han var 20. Året efter fick han en son.

— Det blev en väckarklocka för mig. Nu hade jag en familj som jag behövde ta ansvar för.

Han hade stort intresse för teknik. Det blev ett antal datakurser och en av lärarna upptäckte att Michal hade lätt för att lära ut när han hjälpte kurskamraterna.

— Jag blev intervjuad men fick inte jobbet som lärare. Jag hade inte slutbetyg från grundskolan eller andra meriter att visa upp.

Nödvändigt med studier

Plötsligt kändes det nödvändigt att ta tag i frågan om utbildning. Han läste klart grundskolan på grundvux, läste tekniska ämnen på komvux, tekniskt basår och sedan elektroingenjörsprogrammet vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, KTH, — en sex år lång utbildningsresa. Michal blev färdig lagom till att en lågkonjunktur slog till. Men som tur kunde han och en studiekamrat arbeta ett år i ett projekt med att utveckla en mus för funktionshindrade. De hade vunnit "Embedded Student Award" med sitt examensarbete om denna mus.

— Det var ett mycket lärorikt år med utveckla prototypen och driva företag.
Sedan fick Michal anställning och idag finns han på Electrolux i Stockholm och arbetar med systemintegration och som projektledare.

Studier självklart för nästa generation

— För min egen son har det varit självklart att fortsätta på gymnasiet. Men för mina föräldrar och andra romer av samma generation var det annorlunda. De fick kanske inte ens gå i skolan, utan fick hitta andra sätt att försörja sig på; kopparslagare, hästhandlare, musiker och annat. Det viktigaste i livet blev familjen och att hålla samman. Så var det ju för mig också. Jag gifte mig och fick barn tidigt.

För Michal har den romska identiteten, kulturen och språket blivit allt viktigare. Det är en balansgång mellan att vara en del av samhället, bekämpa fördomar och behålla "det egna".

— Självklart är romanes lovari mitt modersmål. Eftersom min familj har ursprung både i Polen och Ryssland och jag kom till Sverige när jag var elva månader gammal, så kan jag också svenska, polska och lite ryska. Men arbetet med att utveckla språket lämnar jag till andra mer lämpade.

Språket är vårt land

Istället engagerar han sig för det romska genom att vara en av de ansvariga bakom en årligen återkommande romsk festival i Kungsträdgården i Stockholm. Festivalen har spridit sig till Malmö och Göteborg. Han är också så kallad brobyggare i sin hemkommun.

— Det är viktigt eftersom kulturen och språket är vårt land.

Page last updated 2020-09-19